11.12.13

Linda skrev på sin blogg här en tid sedan att hon borde vinna pris för världens mest oregelbundna bloggning, måste nog säga att jag tror att jag kammar hem den vinsten. haha. Nu är simskolan dock över, har barnvaktat och skrivit prov. Måste komma igång med träningen igen, det har varit så mycket annat nu så har inte alls hunnit träna. Igår var jag på Hobbit: The Desolation of Smaug's premiär och ojojoj så så så bra. Lite obehagliga scener nu som då och jag hoppade nog till riktigt ordentligt ett par gånger. KOLLA DEN!! det enda som störde mig var att Orlando Bloom förstås har blivit mycket äldre = inte lika snygg som har är i lotr, eller det stör mig att han ser äldre ut fast han borde vara yngre i hobbit filmerna. Ja, man kan ju inte rå för det men det stör mig ändå. Har sovit ytterst lite inatt eftersom filmen slutade lite före 3 på natten. Plus det har jag skrivit prov idag och bakat för fulla muggar, kämpar med att hålla ögonen uppe men måste ännu göra en massa så får se när jag tuppar av.

Det känns redan som att mitt psyke inte klarar av skolan längre. Jag förstår inte hur jag skall klara av skrivningarna och den sista spurten då jag redan känner mig slö och ängslig. Kommer antagligen trycka bort alla känslor och allt annat någonstans så långt back i huvudet och bara fokusera på skrivningarna, slutresultatet av det kommer vara att då jag äntligen slipper allt så kommer min kropp ge upp och min hjärna kollapsa. hmm får ju hoppas att det inte händer, filosoferar över det värsta som skulle kunna hända just nu så.

P.S denna dag kommer aldrig att komma pånytt, 11 december 2013.

"My philosophy is: If you can’t have fun, there’s no sense in doing it."

Åh, kan inte förstå att denna ängeln är borta. Just igår diskuterade vi med några killar om att han nog är en av de snyggaste och om hur duktig han är. För dom som inte vet så dog Paul Walker igår i en bilcrash, han var påväg från en välgörenhetsfest med sin vän som körde en ny Porsche. Vännen tappade kontroll över bilen, krockade med en lyktstolpe och sedan ett träd. Om ni kollar på ett videoklipp som finns här så berättar en av hans vänner om hur dom intensivt försökte släcka elden och att han såg Walker inne i bilen men kunde inte göra något. Han var fast. Ush vad hemskt att uppleva det, se sin vän trapped i en brinnande bil men kan inte göra något. Man har ju nästan lust att gråta en skvätt.

R.I.P Paul Walker, du var en av mina favoriter ♥ och även Roger Rodas som körde bilen

dröm inte litet +

Idag på föräldra mötet fick jag plötsligt en panik känsla. Alltid då mina vänner stressar över vad de skall göra efter de blivit student, har jag alltid bara skämta bort det och sagt att jag inte ännu vet och inte behöver jag det heller. Flera av mina vänner har suttit vakna och gråtit en skvätt för att de inte vet vad de skall göra. Det har jag också lust att göra nu. Jag insåg att om ca 3 månader börjar skrivningarna, och det är också så länge jag har att bestämma mig vart jag vill fortsätta. Jag har alltitd veta att jag snart måst bestämma mig men jag har alltid bara tryckt bort de för att jag inte ännu vill bestämma mig. Fick en klump i magen då jag började fundera ordentligt. Jag har absolut ingen aning om vad jag vill bli/göra. Och därtill pressen att om jag inte nu söker till en skola utan söker nästa år istället kommer jag ha svårare att komma in i en skola sen. VArför skulle man måsta ändra på det? Dessutom är jag livrädd att jag väljer fel utblidning.

Jag vill utomlands, men bara tanken av att lämna mitt liv i Finland får mig tårögd. Hur skall jag någonsin våga ta mitt pick å pack och dra iväg? Ska man bara säga hejdå å sticka? Jag vill inte lämna min familj. Det är en annan sak att börja studera i t.ex Helsingfors. Då är familjen och vännerna 2 timmars bilresa bort. Men om jag skulle flytta till ett annat land blir det redan mycket mer komplicerat. Jag vill så gärna. Varför skall det vara så svårt? Vågar jag? Blir galen. Har ni tips om hur man skall bestämma sig? Snäälla lämna en kommentar isåfall!

Nu börjar jag snart pirra för att jag tänker så mycket på dethär, så jag tänker sluta skriva och kolla på Homeland istället.

dö lite, lev mycket

oj vad sötsugen jag är. På jobbet idag diskuterade vi med Linda om hur gott det skulle vara med cupcakes. Jag sa att jag skulle laga ikväll men när jag kom hem kollade jag nyaste Revenge avsnittet (alltså den serien!! jag dör typ varje gång för att jag blir så arg då jag inte får se mera, hehe) och sedan hade jag ingen ork kvar. JAg är astrött och somnar vilken minut som helst, och då borde jag ännu läsa på modda prov som jag har imorgon. Tror det får göras på talang, som jag inte har. Hur skall det då fungera? Bra fråga.

Förövrigt så tror jag att det är något fel med mig. Jag är så jädrans känslig just nu. Och jag kommer inte på vad som är fel. Jag hade sånhän känsla senast i Mars. Det att någon spiller kaffe på mig, leder till tårar. Det att någon säger något litet ens emot mig, leder till tårar. Allt ligger liksom samlat på ytan. Ready to turn on the waterworks. S t ö r a n d e. Jag lovar jag är sympatigravid. Det skulle förklara saken. Trots att jag inte är en man.

såhär såg det ut då jag inte kunde hålla mig seriös och försöka likna Alex DeLarge

dröm inte litet

vi vann inte idag, men killarna som kammade hem vinsten var nog värda den. Det känns som att någon slagit mig i ansiktet. Jag förstår inte varför jag tar det såhär hårt? Jag är inte ens så lessen över att vi inte vann, (förstås skulle det har varit skönt med en vinst) men är inte helt förstörd just pga det liksom. Vet inte vad, men något hände inom mig. Det känns som att jag har samlat på mig en massa känslor som nu väller ut. Och jag vet inte varför. Vilket gör det bara värre. Nu märker jag hur mycket jag verkligen hatar att vara ensam. Nu då jag mer än allt annat bara skulle villa krypa ner under täcket med den som betyder. Nu då jag behöver någon att krama. gaahblah, slut deppat. Vill ju inte helt och hållet dra ner på allas humör så jag lägger upp en glad bild för att balansera. Kan samtidigt påpeka att jag saknar sommaren. Fast vem gör nu inte det...

ALL HELL BROKE LOOSE

Jag är inte alls på bra humör idag. Min dag förstördes då jag skulle uppdatera nya ios7 för min iPhone och hela jävla satans telefonen flippade totalt. (förlåt för min språk, är en aning upprörd) Då jag skulle uppdatera så avbröts det av någon anledning och telefonen hamnade i en 'recovery mode' och enligt apples hemsidor är mitt enda val att restorea skiten och börja från början. Jag är så jävla arg för det betyder att ALLT precis allt försvinner och telefonen far tillbaka till 'factory settings'. Sminket började rinna ganska otroligt snabbt då jag fattade att allt försvinner....saatan. Nu håller den iaf på att restorea så jag hoppas fan att jag ens får mina numror tillbaka. Förlåt för ett aningen argt och svordomsfullt inlägg, men jag kan inget åt det just nu.

update 20.36: Efter många tårar och svarta ögon restoreades telefonen och jag hade någonslags backup på iTunes som jag inte visste om. (inte iCloud eftersom jag vet att min inte fungerar) Det ända jag förlorade var apparna, som jag nu måste ladda ner pånytt. Så jävla glad!! åååh snacka om onödig stress och kaos. men jag är sååå tacksam och glad över att det hade sparats på iTunes. Räddade min dag!!  nu skall jag äta lite gott för att lugna ner mig.

back on track

Här sitter jag nu och funderar på hur jag skall börja förklara min absence den senaste veckan. Eller måste jag ens förklara? Det ända jag egentligen har att säga är att jag har bara inte orkat. Det är inte frågan om att jag inte har tid, jag har helt enkelt inte ork. Det är kanske också frågan om motivation, har den känslan att jag skulle behöva ändra lite på bloggens utseende. Kanske det skulle hjälpa, behöver lite hjälp med det dock men det fixar sig nog. Det jag inte förstår är hur jag kan vara så slut då jag inte ens gör något speciellt, vad är det som äter upp min energi? Jag var idag för första gången till gymmet på två månader. Jag hoppas att det ger mig lite mera energi att orka mera. Om inte så måste jag väl ta itu med andra problem som jag trycker bort. Jag måste också säga att jag blir glad då jag ser att många av er ändå kollat in trots att det varit brist på inlägg, puss ♥

Nu till trevligare saker. Jag tänkte att nu då jag varit borta i en vecka så gör jag ett inlägg med blandade bilder från veckan och ett inlägg från Rockoff som var två helger sedan. Det kanske får mig back on track och så ser vi sedan vart det leder. Sound good? Awesome.

stress-nervositet-stress

jag stressar som en galning och har inte tid med allt jag har på mitt schema. Jag tror jag är mera nervös än min syster. Jag visar inte det utåt men inuti så spricker jag av alla möjliga olika känslor som vill ut. Crazycrazy, nu skall jag fortsätta springa hit och dit.

01.13

Jag bryter ihop igen. Jag faller samman. Varför? Jag ska ju vara på väg framåt nu. 

I'm still alive but I'm barely breathing

4 down 1 to go. Då var det bara ett prov kvar, och det är engelska. Det är tydligen den svåraste kursen så jag måste nog börja läsa i tid, har det först på onsdag men har så mycket planerat tills imoron så jag måste börja redan idag. Har varit hemma nu i några timmar, det känns alltid lika onödigt att stiga upp tidigt gå och skriva provet till 9 och sedan är man hemma igen redan runt 10-11. Jag lade mig iallafall i sängen och sov lite då jag kom hem...om några timmar skall jag till stan och träffa syrran, vi skall göra lite saker till bröllopet och sedan kanske en kaffe.

lägger till en bild från vappen i brist på annat

P.S idag är det jämt 1 år sedan jag drog igång med bloggen. 1 år sedan satt jag ivrig och lyckligare än någonsin och väntade på den 4 juni tillsammans med den jag älskar. Jag borde ju vara glad idag men minnena plågar mig för mycket för att lägga ett leende på mina läppar. 

vi som skrattade nyss

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig

jag kan inte skilja på om ja vill va med dig

jag kan inte skilja på om jag vill bli av me dig

jag kan inte skilja på om jag vill skada dig

loco en el coco

Jag antar att jag är mera av en nattperson. Jag sa till mig själv och skrev tom hit att "nu skall jag förbereda moddaessä", jag försökte intala mig själv att jag kan göra det. But who am I kidding. Inte kan jag göra läxor då jag kommer hem efter skolan. Det låter löjligt, helt otroligt löjligt. Skratta på. Det gör jag också då jag läser det jag skrivit men det är något som gör att jag inte kan koncentrera mig. Jag vet inte om det är för att jag typ aldrig gjort så elr om det är för att jag har automatisera det att jag gör dem senare. Elr kanske det är för att det är så lungt på natten, så mörkt och tyst. Man har rum att tänka och skriva ner. Jo, min hjärna fungerar betydligt bättre på natten/kvällen. Tankarna bara snurrar och jag kommer på massvis med idéer som jag inte skulle ens tänka på annars. Nästan som när man in fyllan kommer på de dummaste/galnaste idéerna som man inte annars skulle göra i nyktert tillstånd. Förstår ni mig?

Jag hade tagit fram alla böcker på köksbordet, slagit upp alla böcker och papper som jag behövde. Helt redo att börja skriva ner vad jag tror att vi kommer att äta 2030. Där satt jag. Stirrandes på ett blankt papper med en tom hjärna. Det är nästan skrattretande. Jag förstår inte hur det kan vara så. Efter 15 minuter gav jag upp och lämande allt framme. 7 timmar senare sitter jag där igen. Tar pennan i handen och skall börja skriva. Och vad kommer inte där? jo, pennan bara springer från sida till sida av pappret. Jag borde gå i skolan på natten. Vet inte om det här bara är i mitt huvve, att jag tror att det är så och därför kan jag inte göra något på dagen. Upplever någon annan något liknande? Skulle vara kul att veta om jag är den ända som är konstig och loco en el coco.

Jag har nu egentligen ingen point med dehär inlägget. Väl. Kände bara för att skriva ner litet då Mr. Sandman tydligen har skip town.

you're my wonderwall

Jag har nu i ett par dagar försökt fått något skrivet hit men det står ganska stilla. Jag ligger fortfarande i tusen bitar runt golvet och hittar inte de rätta bitarna för att bygga upp mig själv igen. Varje gång jag får en liten bas uppbyggd så kommer en vindpust och river ner allting igen. Jag står liksom på stället och kommer inte framåt. Allting har ändrats så snabbt och jag är rädd att jag inte kommer att hänga med. Jag orkar inte dölja mina tårar längre. Jag önskar att jag kunde gråta bort allt som tar så helvetes jävla ont. Vissa dagar är svårare än andra. Vissa dagar måste jag inte fake a smile och vissa dagar äter eller sover jag inte. Vissa dagar vill jag bara ge upp. Det finns dagar då jag kryper in i kroppen och gömmer mig. Vill inte komma ut. Det känns som om känslorna och paniken har tagit över i mitt liv. Och jag vet inte hur jag skall ta mig ut. Jag tänker på Honom hela tiden. Jag försöker stänga ut det, men det är så svårt. Jag är inte stark nog. Minnen svirvlar runt i huvudet och jag kan inte stänga av. Det kräver all styrka jag har i kroppen för att jag inte skall skriva till Honom då minnena gör sig påminda. Jag drömde också att Han kom tillbaka till mig, oj hur jag önskar att det skulle vara sant.

I still go to bed every night wondering how it would feel to have Him here with me.

längtar tillbaka till lyckliga tider och USA + Salty