Idag på föräldra mötet fick jag plötsligt en panik känsla. Alltid då mina vänner stressar över vad de skall göra efter de blivit student, har jag alltid bara skämta bort det och sagt att jag inte ännu vet och inte behöver jag det heller. Flera av mina vänner har suttit vakna och gråtit en skvätt för att de inte vet vad de skall göra. Det har jag också lust att göra nu. Jag insåg att om ca 3 månader börjar skrivningarna, och det är också så länge jag har att bestämma mig vart jag vill fortsätta. Jag har alltitd veta att jag snart måst bestämma mig men jag har alltid bara tryckt bort de för att jag inte ännu vill bestämma mig. Fick en klump i magen då jag började fundera ordentligt.
Jag har absolut ingen aning om vad jag vill bli/göra. Och därtill pressen att om jag inte nu söker till en skola utan söker nästa år istället kommer jag ha svårare att komma in i en skola sen. VArför skulle man måsta ändra på det? Dessutom är jag livrädd att jag väljer fel utblidning.
Jag vill utomlands, men bara tanken av att lämna mitt liv i Finland får mig tårögd. Hur skall jag någonsin våga ta mitt pick å pack och dra iväg? Ska man bara säga hejdå å sticka? Jag vill inte lämna min familj. Det är en annan sak att börja studera i t.ex Helsingfors. Då är familjen och vännerna 2 timmars bilresa bort. Men om jag skulle flytta till ett annat land blir det redan mycket mer komplicerat. Jag vill så gärna. Varför skall det vara så svårt? Vågar jag? Blir galen. Har ni tips om hur man skall bestämma sig? Snäälla lämna en kommentar isåfall!
Nu börjar jag snart pirra för att jag tänker så mycket på dethär, så jag tänker sluta skriva och kolla på Homeland istället.