Jag är borttappad bland tårarna, förvirrad och ensam. Mitt liv är upp och ner. Jag försöker sätta ett leende på läpparna och leva mitt liv som vanligt. Men när dörren till mitt rum stängs, så stängs även jag. Jag faller ihop i sängen och vill inte sitga upp. Det kommer antagligen vara tyst här en tid tills jag mår bättre...om jag kommer tillbaka överhuvudtaget vet jag inte. Jag tar en dag i taget och sen får man se om jag alls vill fortsätta..
♥









