Do not go where the path may lead, go instead where there is no path and leave a trail.

Jag minns då det ännu var 14 dagar kvar, jag var så glad och ivrig redan då. Nu är jag bara nervös, rädd och pirrig i magen inför resan, klart jag fortfarande är glad att jag får åka med men min mage lever sitt eget liv just nu. Och ja, även lite rädd, men som tur har jag Vidar vid min sida. ♥ Jag vet redan nu att jag inte kommer att kunna sova inatt, så varför ens försöka? Jag har ännu en massa saker att göra och klockan är redan 11.
Idag var jag på "hejdå"-kaffe med mina flickor, jag kommer sakna dom något enormt mycket! Inte för att tala om min familj. Jag har iallafall fått allt ihop packat och hoppas på att jag har allt med mig! Passet är med och alla papper som behövs för att slippa in i landet. Vidar däremot behöver inget sånt, eftersom han är amerikansk medborgare så han kommer in utan strul, haha. *lite avis*

min älskling, Nikon D90 ♥

 

varför skall dom ha så långa pengar att de inte ens ryms i plånboken?

lyckades packa så att halva väskan är tom, spännande att se hur mycket jag har med mig hem;)

HERREGUD JAG FAR IMORON!!!!!!!